Från mammas kompaktkamera till Årets Fotograf
Av alla fantastiska bilder som tävlat i Årets Bild 2024 är det särskilt en bild som fångar min blick; ett par som tar farväl av varandra på tågstationen i Kyiv i Ukraina.
Han är iklädd militärkläder och på väg till fronten. Hon håller ömt om hans hand. Det är en bild som inte skriker om krigets fasor men som ändå handlar om krigets verklighet i dagens Ukraina.
Kommer han tillbaka? Skadad och invalidiserad? Eller aldrig?
På tågstationen i Kyiv- Årets vardagslivsbild 2024 utrikes.
Den gripande bilden är tagen av Meli Petersson Ellafi, svensk fotojournalist och frilans, under ett uppdrag i Ukraina. Att bilden vann klassen Årets vardagslivsbild utrikes 2024 förvånar mig inte och juryns motivering beskriver bilden så här;
”I en ödesmättad scen, som minner om en mästerlig målning, möts kärlek och osäkerhet i en tyst dialog. Ett ögonblick av stillhet och närhet. Genom en subtil men kraftfull komposition berättar bilden om längtan, plikt och det oundvikliga avståndet som kriget skapar. Vardagens skörhet i en tid av ovisshet – en berättelse lika ömsint som den är stark”.
Bilden är bara ett exempel på Melis sätt att arbeta. Hon har en unik förmåga att komma nära de människor och miljöer hon vill skildra.
Hon är född 1988, är småbarnsförälder och utbildad på Nordens Fotoskola på Biskops Arnö. Hon blev klar med utbildningen för 10 år sedan.
- Min första kontakt med fotografi var när jag upptäckte mammas lilla kompaktkamera i tioårsåldern. Magin med fotografi har följt mig sedan dess. Sedan blev det bättre kameror, jag lärde mig arbeta i mörkrum men numera arbetar jag uteslutande med digitala verktyg. Sista året på skolan gjorde jag praktik på Dagens Nyheter och Bildbyrån och Expressen. Sedan dess har jag klarat mig som frilans, på rena brödjobb, på tyngre uppdrag och utifrån egna idéer.
Meli Petersson Elaffi är en av de frilansfotografer som trots hårda nedskärningstider på svenska tidningar ändå valt en osäker frilanstillvaro framför den fasta anställningens trygghet.
- Kanske beror det på att jag som barn var lite av en ”pojkflicka” som gick fotbollsgymnasium och spelade mycket hockey, fotboll och handboll och mest hade killkompisar. Från början hade jag tänkt mig en karriär som reklamfotograf men jag ville också ut och resa. Det är numera mycket sällan jag använder blixt, istället försöker jag behärska det naturliga ljuset i mina bilder.
Frilanstillvaron som fotojournalist är en berg- och dalbana. Ibland har Meli hur mycket jobb som helst, varvat med lugna perioder. Att Meli blev Årets Fotograf 2023 har naturligtvis spelat roll för hennes karriär. Hon är inte vilken fotograf som helst numera.
- Jag är också ofta med redan på brainstorming-stadiet på redaktionerna. Vad jag tycker och tänker spelar roll. Mina bilder är betydelsefulla och räknas med.
Meli har en annan egenskap också. Hon verkar inte ge sig. Och hon har en helt unik förmåga att komma nära de människor hon porträtterar i sina berättelser. Ofta är det reportage som handlar om människor i utsatta lägen. Melis bilder berättar t ex om syskon till gängkriminella, invandrartjejer i utanförskapsområden. Eller om vardagen i Ukraina bakom krigsrubrikerna
Ukrainsk sjukvårdare får tillfällig vila i Ystad.
- Jag ger mig inte, försöker komma så nära det går, bygger förtroenden och många gånger återvänder jag till människor och platser för att komplettera med de bilder jag föresatt mig att ta.
Att det arbetssättet ger resultat råder det ingen tvekan om. Det räcker med att se Melis bilder för att förstå att den 36-åriga före detta fotbollstjejen har plöjt en alldeles egen fåra i den svenska fotografin. Hon har en egen ton som kommer att ta henne mycket långt och länge.
Meli Petersson Ellafi har ett unikt driv och hennes bilder har ett genomslag som berör på djupet.
Jag vågar påstå att hon är helt enastående som fotograf och också ett hopp för framtiden i svensk reportage- och dokumentärfotografi.
Meli Petersson Ellafi är en pärla som glänser på ett alldeles särskilt sätt.
/Per-Erik Åström