I skuggan av männen, nu träder äntligen de kvinnliga fotograferna fram
Boken Kvinnor bakom kameran 1848–1968, är den första större kartläggningen av kvinnliga yrkesfotografer i Sverige. Ett viktigt och synnerligen efterlängtat verk!
Det är en historia om pionjärer men också om bakslag och kamp för erkännande i en mansdominerad bransch.
– Det är hög tid att kvinnornas centrala roll i den svenska fotografihistorien uppmärksammas. Och inte bara genom några nedslag, utan genom en bred historisk skildring av tiden och närstudier av enskilda fotografer, säger Eva Dahlman, foto historiker och en av bokens författare.
Vid sekelskiftet 1900 var över en tredjedel av Sveriges yrkesverksamma fotografer kvinnor. Det var ett av de tidigaste och viktigaste kvinnoyrkena inom medelklassen.
Det är svårt att förstå hur villkoren för kvinnor som ville yrkesarbeta såg ut på senare delen av 1800-talet. Näringsfrihetsförordningen, 1864 blev avgörande för kvinnligt företagande. Först 1874 fick kvinnor rätt att förfoga över sin inkomst – om mannen godkände det.
Boken lyfter tydligt fram den bristande och delvis felaktiga historieskrivningen kring kvinnliga fotografers roll i vårt land. I ”Den svenska fotografins historia”, 1840–1940 som utkom, 1983, finns bara fyra (!) kvinnliga fotografer omskrivna.
Den nya boken innehåller 600 fotografier och är en kartläggning och beskrivning av kvinnliga fotografers verksamhet i Sverige under 120 år. I boken omnämns 400 fotografer varav femtio i fördjupande biografier.
Det är storartat och delvis mycket spännande läsning. Många fascinerande livsöden presenteras i biografierna.
Det handlar om gedigen arkivforskning. Många gånger har fotografens namn varit dold under firmans, efterträdarens eller makens namn.
Författarna menar därför att mörkertalet för kvinnliga fotografer fortfarande kan vara stort.
Hur har man gjort urvalet, vilka har uteslutits? Det framgår inte. Men troligen är det många fler kvinnor som varit aktiva fotografer under de 120 år som boken omfattar.
Sorgligt nog finns det inga bilder bevarade från flera av de tidiga kvinnliga pionjärerna. Av Stockholms första kvinnliga fotograf, Hedvig Söderström finns endast ett fotografi bevarat, ett barnporträtt på kolorerat saltpapper. Bildens finns i Nordiska museets samlingar.
Biografierna i boken börjar med: Amalie Motander, förmodligen den första kända kvinnliga fotografen i Sverige. 1848 tog hon fotografiska porträtt i Halmstad.
-”De som vilja låta Porträttera sig kunna vinna sin önskan, då de derom dagen förut (i anseende till min upptagna tid) behaga låta mig veta det. Halmstad 12 October 1848”.
Ur annons i Hallands Läns Tidning.
Amalie Motander blev 74 år. Inga av hennes daguerreotyper har bevarats.
Den biografiska delen avslutas med Lisa Kallós, (1935–2023), född i Hamburg, anställd på tidningen Femina i Helsingborg.
Om jag fick önska så skulle jag gärna vilja se mer bilder av vissa fotografer, exempelvis Agnes Hansson (1888 - 1961) Sjuksköterska på en barnavårdscentral i Stockholm som lärde sig fotografera på en kvällskurs och som enligt boken utvecklade ett alldeles eget bildspråk.
Men det är en randanmärkning i ett helt suveränt verk kring kvinnors roll i den svenska fotohistorien. Jag förstår att man av utrymmesskäl tvingats att göra ett snävt urval av fotografer, bilder och alltför långtgående teoretiska resonemang.
Jag är emellertid glad att Ida Ekelund är med. Hennes bilder 8000 (glasnegativ) hittades i den gamla ateljéns trossbotten vid Stora Gråbröders gatan 12 i Lund. Numer förvaltas dessa av Kulturen i Lund. Det är otroligt bra bilder.
Man kan börja orientera sig i det omfångsrika verket med att börja läsa de underbart försiktiga bildtexterna: ”Vänner på utflykt, troligen med rälsbussen mot dalarna, 1905”. ”Vinterbröllop på Höka i Långhed, 1902”.”Mustaschprydd man blickar in i synfältet”. ”Kvinnor utklädda till jägare”.
Och vem kan motstå: ”Herre i pälskappa och tre utklädda kvinnor”, ”Lea Wikström, självporträtt i sängen med grammofon”. ”Ett sällskap kvinnor tar sig ett glas i trädgården, odaterad.”
Jag blir nästan berusad av den här knappa informationen som låter mig tränga in i bilderna och tiden i vilken de levde. Vill vara där och känna dofterna och höra alla ljuden från gator, bakgårdar och gränder.
Sammantaget är det här en mäktig panoramavy över hur fotografyrket utvecklas och förändras genom kvinnornas verksamhet inte bara i ateljéer utan även på cykel i socken, landskap och i städernas myllrande folkliv.
Förundran, fascination och frustration har ledsagat författarna under arbetet gång, skriver man i efterordet. Arbetet har komplicerats av att de flesta fotografers samlingar är splittrade på en rad olika arkiv och institutioner, dessutom katalogiserade under en mängd olika ämnen.
Sverige är i stort behov av en nationell samordning och strukturering av sitt fotohistoriska material. Detta verk är från och med utgivningsdagen nu standardverket över kvinnornas roll och betydelse för den svenska fotografins utveckling och behöver således inköpas av alla landets bibliotek och kulturinstitutioner!
Författarna är: Eva Dahlman, Magnus Bremmer, Björn Axel Johansson och Lena Wilhelmsson (bildredaktör).
Den snyggt, smarta och kongeniala formgivningen står Nina Ulmaja för.
Läs, njut och låt er förföras!
/Claes Gabrielson
https://claesgabrielson.wordpress.com
ISBN: 978-91-7843-586-9,
Bokförlaget Arena