Fotografen RUTH ORKINS (1921-1985) delvis okända bilder ställs ut på Kulturhuset i Stockholm - en inspirerande upplevelse

Med rätta berömd för sin ikoniska bild ”American Girl in Italy” från 1951 är fotografen Ruth Orkin (1921-1985) ändå relativt okänd för många fotointresserade, till skillnad t. ex. från sin några år äldre kollega Helen Levitt (1913-2009) som ju är betydligt mer omtalad.

Därför är det högst glädjande att utställningsansvariga Maria Patomella nu tagit hit en utställning, kurerad av Anne Morin, med närmare tvåhundra av Ruth Orkins livsbejakande fotografier, som ställs ut på Kulturhuset 12 december-16 mars 2025.

Här finns de charmiga bilderna, var och en med Ruth Orkins handtextade information, som hon tog redan som 17-åring när hon cyklade (långa sträckor) genom  stora delar av USA från Los Angeles till New York och världsutställningen där 1939.

Den charmfulla serien med de små barnen som spelar kort med varandra, som ingick i Världsutställningen Family of Man 1955, är förstås också med, liksom många gatubilder, det som i dag kallas för ”street photography”, ofta med barn i huvudrollen.

 Ruth Orkins preferenser lutade åt det filmiska och hon jobbade ofta i serier.

”American Girl in Italy”, som ingår i en svit som visas på utställningen, är ett samarbete med huvudpersonen på bilden Jinx Allen, som Ruth Orkin träffade i Florens 1951. Jinx Allen (1927-2018) går runt i staden på ett lite utmanande sätt medan Ruth Orkin fotograferar. På så vis kan man säga att ”American girl in Italy” är iscensatt, i den meningen att Jinx Allen rör sig på det sättet genom staden inför kameran. Men de manliga italienska blickarna är inte iscensatta, de är äkta.

Tillsammans med sin make fotografen och filmaren Morris Engel (1918-2005) spelade Ruth Orkin också in den Oscarsnominerade filmen ”Little Fugitive” (Den lilla rymlingen) om lilla sjuåriga Joey i 1950-talets New York som rymmer hemifrån. Också den visas på utställningen. På sin tid inspirerade ”Little Fugitive” den franske regissören François Truffaut till klassikern ”De 400 slagen” (1959).

Sammanfattningsvis är  det bara att konstatera att den fotointresserade (och inte bara den fotointresserade) som inte besöker utställningen går miste om en inspirerande upplevelse.

/Lars Epstein