Peter Eriksson på Café Twang
På Café Twang, Katarina Bangata i Stockholm visas just nu mycket fina musikerporträtt. Fotograf är Peter Eriksson.
I början av januari 2026 byts porträtten under en period ut mot nya.
Några av Peter Eriksson musikerporträtt på Café Twang i Stockholm.
Den 19/2 är det också vernissage för Peter med en ny utställning på Galleri House of Hagerius på Hornsgatan 28 (Tidigare Galleri Sandelin).
Utställningens namn är ”Scar” och handlar om yttre och inre ärr.
Bild: Peter Eriksson, ur serien Scar.
Efter pandemin påbörjade Peter något som han beskriver ett slags terapeutiskt projekt.
Efter händelser inom och omkring människor i hans närhet började han fotografera nya bilder. Inte dokumentärt, redovisande utan snarare associativt, saker, platser och landskap.
Bild: Peter Eriksson, ur seriern Scar.
Att ta ett bra porträtt är mycket svårare än vad många tror
- När jag var ung fotograf fick jag lära mig att ”porträtt i miljö”, var både finare och bättre än ett som fotograferats i en fotoateljé. Med blixtar och inbyggd rekvisita av fonder och växter.
Det var en sanning i tiden. Sune Jonssons bilder lyftes ofta fram som ett föredöme. Naturligt ljus från ett köksfönster som i berättelsen om ”Hedvig Gunnarsson om de sina”, ur boken Timotejvägen, från 1961.
Bild: Sune Jonsson.
Axel läser tidningen vid köksbordet och Hedvig lutar sig över honom och lägger sin arm om honom och låter sin hand vila på hans rutiga skjorta. Deras sammanflätade händer utgör bildens sammanfattning, närhet och livslång gemenskap.
Så kunde bra porträttbilder se ut.
Förtrogenhet och tillit var ledord som nedtecknades i anteckningsblocket som skavde sida vid sida på tri-X rullarna i kameraväskan.
Rakt och till synes enkelt, var det ideala förhållningssättet. Inga onödiga tillkrånglade miljöer där fotografen försöker övertyga om sin egen uppfinningsrikedom, för att inte säga genialitet.
Det är precis så Peter Eriksson arbetar. Rakt och nära på ett okonstlat och nyfiket vis. Han ställer frågan ”Vem är du?”, snarare än att han påstår -”Det här är artisten som …”
Musikern Joe Henry. Bild: Peter Eriksson.
Fotografen befinner sig i ett möte öga mot öga med en artist, utan att hela apparaten med skivbolag, pressfolk och stylister står intill.
Nu visar han en sparsmakad utställning på mitt stamhak Twang i Stockholm, ett fik med en musikscen och gitarrverkstad, som ligger på Katarina Bangata 25 på Södermalm i Stockholm.
Det är porträtt av musiker, artister som jag inte direkt känner till. Den enda jag känner igen är ”The Tallest Man on Earth”, Kristian Mattson.
Peter Eriksson lyckas med små medel skapa en atmosfär kring varje musiker, en känsla av närhet till de som avbildas.
Det är snyggt komponerade bilder och gråskalan är elegant på ett självklart vis.
Han har skrivit några rader kring varje porträtt, namn lite bakgrund om musiken och något kort om fotograferingarna.
Om Justin Townes Earle, skriver han: - Den snabbaste fotografering jag någonsin gjort, efter drygt 40 sekunder tyckte han att det fick räcka - trots det fanns det två användbara bilder. Lite drygt ett år senare var han borta.
Justin Townes Earle. Bild: Peter Eriksson
Peter Eriksson säger att han brukar föredra att fotografera människors allvar och det gör han med få undantag. Det är starka men lågmälda porträtt, fulla av musikalisk melankoli och musikalisk förväntan.
/Claes Gabrielson, fotograf och filmare. Skriver bland annat om fotografi på bloggen,
Sharpness is a Bourgeois Concept
https://claesgabrielson.wordpress.com